Hörneå bys hemsida www.becken.se
Raggarungens bekännelser!
Del 10 - det bittra slutet på raggartiden och en början på nytt liv
Min raggarkompis – han som utbildat sig till TV-tekniker, han blev aldrig nån sån. Istället blev han taxichaufför och det var ju det perfekta jobbet tyckte han. Där fick man betalt för att skjutsa hem tjejer och han var lyrisk när han ibland berättade hur trevliga kontakter han fått.
Naturligtvis skötte han sitt jobb som vanligt men han trivdes så bra med det här yrket att inte blev han intresserad av tv-apparater inte. Det kan man ju kanske förstå även om taxidriver-livet inte alltid heller var en ”dans bland (t)rosor”.
Själv raggade jag vidare på ensam hand och så småningom började man ju upptäcka att attraktionskraften avtog. Fraserna fungerade inte längre, man fick bakslag och kommentarer som gjorde att man började undra vad som hände i samhället egentligen?
T.ex. kommentarer som ”borde inte du försöka hitta nån i din egen ålder??” Så fräckt va, jag var ju ff ganska ung, tyckte jag, men visst, man började ju förstå. Istället försökte man sig på att gå ut på dans, men vid ett besök på ”Draggen” Dragonen duvet, kom det fram en söt tjej till mig och jag lyste ju upp lite extra och missbedömde situationen. Hon var mer än lovligt onykter, luktade spya och hängde över ett räcke fram mot mig och försökte spänna blicken i mig. Så säger hon: har det brunnit på ålderdomshemmet va- hahahaa, nästan kul, men hon var ju så full, så man fick ju förstå att hon sett fel 
- eller var det så? Var man passé, som Hasse o Tage sjunger i visan. Vid trettitre, är man passé och….ja man fick nog inse det.
Filmer som ”Sista natten med gänget” och liknande berättelser förstår man ju nu ganska bra.
Det stora bakslaget kom 1967.
Ur Wikipedia:
Högertrafikomläggningen kallas den omläggning till högertrafik som skedde i Sverige klockan 05.00 söndagen den 3 september 1967. Denna dag har också kallats Dagen H. Förändringen innebar att all fordonstrafik och även cyklister hädanefter skulle använda den högra körfilen på vägar med dubbelriktad trafik och hålla till höger vid mötande trafik på en-filiga vägar. Låten "Håll dig till höger, Svensson" blev en slagdänga som spelades flitigt i radion i samband med högertrafikomläggningen.
1967 bodde jag på Mariehem och jag minns ganska tydligt den morgon när man för första gången körde ut på gatan och fick lov att tänka sig för, är jag nu på rätt sida?
Första färden gick bra, men det stora problemet var när man stannat, lämnat bilen en stund och skulle iväg igen. Många gånger bar det iväg på fel sida och det hände också att man mötte någon skrattande och viftande att förmodligen vara man på fel sida. Ibland hände det tom. att den man mötte, han som viftade, var på fel sida. Man undrade tom. om ratten satt på rätt sida i bilen eller om man skulle byta bil pga det här men som vi nu ser så har man ratten på den andra sidan i länder som ff har vänstertrafik som Storbritannien, Australien, Nya Zeland och Japan t.ex. Där säljs i princip enbart högerstyrda bilar.
Ur Wikipedia:
”En effekt av omläggningen var att omkörningar blev mer säkra genom att ratten på merparten av alla person- och lastbilar i Sverige satt på vänster sida, precis som idag, varför föraren fick bättre sikt ut mot den mötande trafiken. Någon lag på vänsterstyrda bilar blev dock inte aktuell varför det fortfarande är tillåtet att använda högerstyrda bilar i Sverige”
Tiden gick och man blev mer och mer van att färdas ”på fel sida”. Många månader efter omläggningen hände det då och då att man föll in i ”vänsterbeteende” inte rent politiskt, utan helt enkelt genom att man vid start åkte iväg på fel sida, eller i en korsning eller kurva kom på sig med att vingla på fel sida.
Det hände en hel del olyckor och jag har ett minne av att en granne till oss råkade ut för en frontalkrock på ett backkrön någonstans upp mot Lycksele? Han blev svårt skadad, överlevde, men fick men för livet av olyckan som ansågs vara en av säkert flera ”högertrafikomläggningsolyckor”.
Så småningom blev man så van vid att färdas på ”fel sida” att det kändes helt naturligt. Men det hände faktiskt lång tid efteråt, att man drabbades av känslan, är jag verkligen på rätt sida?
För oss småraggare blev det dock katastrofala följder som Ni säkert förstår
Nu infördes högertrafiken, jämmer och elände, det gick ju inte att ragga längre och inte var det fri fart heller. Det gick ju inte att veva ner höger ruta och komma nära tjejerna. Att skrika fraserna över till andra sidan funkade inte. Biltrafiken kom emellan och störde. En raggarfras skulle ju framföras med charm och på ett förföriskt sätt, gärna med bra bakgrundsmusik i bilen, närkontakt, ögonkontakt, kanske tom hålla handen och brylcremelukt för att det skulle funka. Nu var livet slut, det var man ju säker på och visst, det tog slut på raggandet, men istället började man fundera på det där med de tre v-na
VVV - Volvo, Vovve, Villa duvet. Inte internets WWW – World Wide Web.
Först gällde det ju att ragga upp en lämplig hustru och det visade sig inte vara helt lätt.
Efter ett första försök, med en flicka jag haft kontakt med av och till flera år, där min förstfödde son kom till, ett år i lägenhet som morsan skaffat och ett stormigt äktenskap, så blev det då skilsmässa. Det stämmer inte alltid på en gång, inte ens nuförtiden, det kan vi ju se på alla skilsmässor som sker nu. Övergången från raggare till medelsvensson var förstås inte helt lätt att klara. Rallarlivet, liksom raggarlivet, hade väl också satt sina spår med allt flyttande, misslyckad skolgång, usel ekonomi mm.
På den tiden hade jag skaffat en Fiat 600. En liten röd skojig bil som inte var den perfekta raggarbilen men den var söt och det räckte. Tyvärr var kvalitén inte den bästa. Ryggstöden höll inte för två pers. t.ex och vid ett tillfälle fick jag köra hem den med ryggstödet liggande i baksätet, avbrutet vid gångjärnen. Det höll inte för hård acceleration och avancerade övningar
Det är svårt att köra när man hänger i ratten, kan jag meddela och det blir svårt sköta pedalerna.
Så fann jag äntligen min stora kärlek, på Berghem. Jag var av en händelse på väg hem till morsan och fick då se en varelse som stod med penseln i hand och målade föräldrarnas hus på Axtorpsvägen 76.
Vilken målare tänkte jag och vände om. Tänk så mycket kraft, energi och bensin jag skulle ha sparat om jag hittat henne tidigare, men hon lekte väl i sandlådan när vi började ragga. Hon är 6 år yngre nämligen.
Permitterad från Volvo 1967, nytt jobb på VF som tryckare och oviss framtid gjorde att jag bestämde mig för att återuppta och förbättra min skolbakgrund och hitta en ny yrkesbana. Läste in kompetens att komma in på högskolan och studerade sedan till Socionom. Under den tiden arbetade jag på VF så ofta jag kunde och alla sommarperioder. På morgonen bar jag och senare min nyfunna tjej Aneth, då 18 år, ut tidningar tre år för att få ekonomin att gå ihop. Vi läste samtidigt och byggde villa i Ersmark. En hård period i livet,
med föreläsningar och tentor, blandat med villabygge dag och natt, men vi hade mycket skoj med hundar och barn som kom till vartefter.
Så småningom blev det då Villa, Vovve och flera pojkar i familjen. Min förstfödde son införlivades så småningom, efter tvister med advokat och skilsmässa, i vår nya familj och han kom att växa upp i vår första villa i Ersmark norr om stan, med Aneth som mamma. Första villan byggde vi 1971, men flyttade senare till Hörneå där vi byggde ännu en villa. 1975 gifte vi oss, efter en prövotid på ca fem år som förlovade.
Vi skaffade en Riesenschnauser som var fantastisk på alla sätt. Barnvänlig, vaktig, stark och dragvillig. Han drog alla barnen när vi var på fjällsemester och på gatan kunde dom leka i snön i timmar när han drog dom på pulkor och annat.
Vi köpte sedan en Volvo 245 som av någon var lackad med Volvo Lastvagnars illblå färg och den fraktade vi både barn och hundar i ett tag och så hade vi då till sist både en Villa, Volvo och Vovve.
Lyckan var fullständig och så var vi nu en äkta ”Svenssonfamilj”. Den familjen håller än idag och vi har nu 8 barnbarn, Villa och Volvo, men ingen Vovve. Vi har haft fem hundar under livet och dom skulle man säkert kunna skriva många kapitel om också. Var och en med sin ”personlighet”.
Vi avslutar väl passande med Elvis – Stand by me
A so beautiful Gospel song:
When the storms of life are raging
Stand by me
When the storms of life are raging
Stand by me
When the world is tossing me
Like a ship out on the sea
Thou who rulest wind and water
Stand by me
When I'm growing old and feeble
Stand by me
When I'm growing old and feeble
Stand by me
When I do the best I can
And my friends misunderstand
Thou who never lost a battle
Stand by me
Thou who never lost a battle
Stand by meFritt översatt:
När livets stormar rasar
Stand By Me
när livets stormar rasar
Stand by me
När världen gungar mig
som ett skepp på havet
Du som regerar över vind och vatten
Stand by me
När jag bli gammal och svag
Stand By Me
När jag bli gammal och svag
Stand By Me
när jag gör det bästa jag kan
och mina vänner missförstår
Du som aldrig förlorat en strid
Stand by me
Du som aldrig förlorat en strid
Stand by me
Hörneå 2013-03-09 Raggar(k)ungen Tord Fröling
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se